FYRVAKTARDOTTERN DAGNY en äkta "UTKLIPPIAN". (uttrycket myntat av Björn-Eyvind Swahn)

Fyrvaktardottern år 1993.                Länk: Mera om mamma och hennes liv.
  Foto från Almö med Aspö i bakgrunden och vad passar väl henne bättre än vid havet så klart. Hennes rötter härstammar ju därifrån.
Från Fyren Utklippan flyttade Dagny till Aspö. Hennes far blev kvar på Utklippan tills han fick förflyttning till Fyren Godnatt, belägen mellan Aspö och Karlskrona. Läs om Dagny och om hennes boendet på fyren Utklippan och Godnatt.

Läs om vad  min mor berättar om Utklippan. Året var 1909 Dagny var 3 mån. gammal när hon kom till Utklippan första gången i sitt liv.

Hulda och Viktor Pettersson Aspö. Hulda var syster till min mormor Jenny. Det var Viktor Pettersson (Albert Viktorssons far) som med sin knobb körde henne liggande i en korg till Utklippan. Med på färden var far fyrvaktaren Sven-Wilhelm Bark och mor Jenny Charlotta (min mormor). Albert Viktorsson som var kusin till Dagny och har berättat detta för mej samt bidrog även med en hemsk historia (eller skröna) som hände för länge sedan strax utanför ön. Det var i början på 1600-talet långt innan hamnen var byggd. 
                                                                                                      
Det växer en vit ros i ett hörn av den lilla syrenträdgården på Utklippan.
Dagny minns den från sin barndom. Rosen finns här än på hennes barndoms ö.
1915 flyttade hon härifrån till fyren Godnatt. Det gick 76 år innan hon fick
återse sin barndoms ö. På senare år har vi tillsammans besökt Utklippan en gång
i föreningen Gamla Karlskronas regi och en gång med Baltic Sea (nya namnet omdöpt) med skepparen
Karl Yngve Viktor Gottlow vid rodret och Björn-Eyvind Swan var med som guide.
(Carl hade Sven-Öjvind Swahn i folkskolan, farbror till Björn-Eyvind)
Det var nu andra resan och det var fyra år sen sist. Förra gången kändes det lite vemodigt. Men inte denna gång. Guiden och naturfotografen Björn-Eyvind Swahn blir alldeles ovanligt entusiastisk när han ser att Dagny är med på seglatsen. En äkta UTKLIPPIAN, utbrister han. Det är ju alldeles unikt! Ingen tvekan om att detta är ett fynd som överträffar både storlabb och kentsk tärna.
Utklippan är en liten ö, eller rättare sagt två små öar, kobbar närmast, förenade av en bastant hamnanläggning, en av statens storsatsningar under åren före kriget.
Den fanns inte här när Dagny bodde här. Dagny berättar om sina barndomsminnen. Hon minns att dom bunkrade inför vintern på ön. Mathållningen var ett kapitel för sig.
- På hösten bunkrade vi upp - sedan kom isen och inga båtar kunde gå fram.
Vi hade bara Storeken. Den fyllde vi med socker, mjöl, smör, olja, såpa och så vidare. Vid hemkomsten till ön ställde man till storbak. Brödet förvarades i plåtburkar som man klistrade igen med sånt där som man har kring fönstren så det skulle bli riktigt tätt. Dagny sitter på trappan. Och det är mycket länge sen hon satt här. Sist var det 1915 och hon var 6 år.
- Färskmaten var fisk och strömming. Sill rökte vi själva, och så hade vi en egen gris som gav fläsk och skinka och korvar - sånt man skulle ha. Tillredningen gick med en väldig fart. Sjöfågel var ju förstås alltid en viktig kost i skärgården. Den kunde användas på allehanda sätt, stekas, kokas, till exempel malas till köttbullar eller biff. Skrovet koktes sedan som fläskben och gav fin buljong. Någon gång åt vi måsägg, men vipäggen var bättre, alldeles utmärkta till omelett. Morötter odlade man, liksom ärter. Det var man tvungen till säger Dagny.
Man hade syrenträdgården, som var för skönhets skull, och den enda gröna ytan härute, och den första grönska flyttfåglarna ser efter sin färd över havet. Det är här de dyker ner och fastnar i ornitologernas nät. Det lilla samhället - fyra gula hus runt en gårdsplan är öde numera, sånär som på tillsyningsmannen och ornitologiska grupper som anländer säsongvis liksom fåglarna och en och annan paddforskare. (Utklippan är berömt även för sina amfibier = groddjur, se nederst på denna sida).

Bostadshus och hamn på Södraskär                     
På Norraskär finns en nödhamn och en övernattningsstuga för fiskarena. Utklipporna som de kallades för år 1899 beboddes då av tre familjer. De var Fyrmästaren, två biträden (fyrvaktare) och de räknades till 13 personer. En tidigare fyrmästare (började 1864) Carl Johan Steinbach blev räddad från döden sittande i en livbåt när korvetten Carlscrona förliste år 1846. 
När Dagny bodde här var fyrmästaren John Lagerwall chef, och bygemenskapen var det lite si och så med. Högste chefen och hans familj var noga med att markera sin rang, minns Dagny. Många gånger var det så att de inte hälsade. Här lekte Dagny " ensam och allena", och plaskade i hällkaren, som nu är fredade för de märkliga paddornas skull  och hon upptäckte den vita rosen i syrenträdgården.

Vissa delar i texten ovan kommer från ett reportage som Lennart Svensson (red. Mitt Karlskrona) gjorde 1993 för BLT.

Dagnys kusin Alberts berättelse (ev. skröna)
Det är en hemsk berättelse som Albert drar för mej om en händelse som
utspelade sig i en båt utanför Utklippan och på den plats där nu hamnen är byggd.
En fyrvaktare som hette Sommar hade haft fest för några personer som blivit
ganska berusade och otrevliga. Han sade att nu får det vara slut med festandet när
ni inte kan uppföra er som folk. Jag seglar hem er i min båt. Han hade ett sjå att få dom i båten, men med lock och pock gick det till slut. Dom var nu ännu mera berusade och otrevliga, fortsatte att bära sig illa åt, spydde i båten, några hängande över relingen. Sommar hade nu fått nog. Han slängde alla över bord en efter en. Dom var nu så berusade att de inte kunde ta sig upp i båten.  När de tog tag i relingkanten och försökte  var Sommar framme med en yxa som han hade tagit med sig och högg av deras händer. Alla i sjön skrek, led och svor och kunde nu inte ta sig upp i båten utan sina händer samt mycket berusade och allt svagare av blodförlust.

Till sist blev det tyst kring båten och Sommar tog sig hem till Utklippan igen.
På morgonen dagen efter hade liken efter de som hade varit i Sommars båt flutit iland precis där hamnen nu ligger. Sommar gick efter en spade och grävde ner dom i strandkanten. Det ryktas att när dom grävde för att anlägga den nu befintliga hamnen hittades en del skelett och kranier som man trodde kom från förlista fartyg, men så var nog inte fallet. Utan de kom från den festen som Sommar ställt till med på ön Utklippan i början på sextonhundratalet. Så långt ute till havs kunde man vara så grym utan att nås av lagens långa arm på den tiden. Detta är nedtecknat efter Alberts berättelse som väl känner till skärgården i och utanför Karlskrona. Han har ägt och kört passagerartrafik i Karlskronaskärgården med båtarna Aspö och Emanuel som han köpte av K. P. Svensson.                                    Albert skulle fyllt 90 år den 28 jan år 2000, han avled 2000-01-15.

 Detta blev det sista kortet på Utklippianen. Barnbarn Caroline, Dagny, Carls fru Madde.

Länk till mera om Utklippan 

En länk till: www.fyr.org.      Se:Tidningen Blänket 

 

2011-09-23 Kommunledningen i Karlskrona vill att Utklippans fyr ska öppnas för besökare. "Ur turistperspektiv är det värdefullt om ett besök på Marinmuseum kan kombineras med ett besök på Utklippan och dess vackra fyr". På Marinmuseum i staden finns föremål från fyren utställda.    


))))Tillbaka